Metakognition

Metakognition (engelska: metacognition) betyder att tänka på sitt eget tänkande. Det är förmågan att lägga märke till vad man kan och inte kan, välja en strategi och byta strategi när den inte fungerar. Ordet kommer från grekiskans meta (över) och latinets cognitio (kunskap) — ungefär "kunskap om kunskapen".

Hos barn syns metakognition i små vardagsögonblick:

• "Den här biten är för svår — jag tar hörnen först."
• "Jag glömmer alltid var korten ligger, jag måste titta noggrannare."
• "Jag kan inte det här ÄN." (att veta att man håller på att lära sig)

Metakognition utvecklas gradvis. Runt 3–4 år börjar barn kunna säga vad de vet och inte vet. I 5–7-årsåldern börjar de planera enkla strategier, och i skolåldern blir förmågan ett av de starkaste sambanden med skolframgång — elever som vet HUR de lär sig, lär sig mer.

Pussel och spel är utmärkt metakognitiv träning eftersom de ger omedelbar återkoppling: barnet ser själv när strategin fungerar (bitarna passar, paren hittas) och när det är dags att tänka om. En vuxen kan förstärka träningen med frågor i stället för svar: "Hur tänkte du där?", "Vad kan du prova härnäst?", "Vad var svårast?"

Enkla sätt att träna metakognition hemma: - Låt barnet välja strategi själv ("Var vill du börja?") innan du föreslår en - Sätt ord på tänkandet högt när du själv löser något - Fira ansträngning och strategibyten, inte bara rätt svar - Prata efteråt: "Vad gjorde du som fungerade?"